FRANKRIKE
”Nå hvad säger du om mitt inbrott i Paris?”
Strindberg lämnade Sverige i september 1883. Med på resan var hustrun, skådespelerskan Siri von Essen, de två döttrarna Karin och Greta samt barnjungfrun Eva Carlsson. Målet var Paris. Den omedelbara anledningen till resan var att Strindberg skulle för Bonniers räkning skriva en uppsats om Carl Larsson, som befann sig i Grèz-sur-Loing. Här fanns en skandinavisk konstnärskoloni. Vistelsen i Grez varade bara ett par veckor. Sedan uppsatsen var avslutad flyttade familjen till Paris, där de tillbringade tre månader: först i Passy, därefter i Neuilly. Här skrev Strindberg diktcykeln Sömngångarnätter. I Paris umgicks Strindberg med de norska författarna Björnstjerne Björnson och Jonas Lie.
Strindbergs ambition var att erövra Paris – ”1800-talets huvudstad” (Walter Benjamin). Om han kunde slå igenom i Paris så skulle han också kunna kunna lägga hemlandet för sina fötter.
Efter ett och ett halvt år i Schweiz flyttade familjen tillbaka till Paris 1885.
Efter Giftasrättegången 1884 förklarade Strindberg att han aldrig mer ville bo i Sverige.
Därmed insåg Siri von Essen att det var slut med hennes teaterkarriär. Från och med nu började äktenskapet knaka i fogarna. Familjen Strindberg återvände till Grez i oktober 1885.
Sensommaren 1886 genomförde Strindberg tillsammans med den unge sociologen Gustaf Steffen en resa genom den franska landsbyggden, totalt 14 departement. Avsikten var att skildra den franske bonden. Strindberg och reskamraten tecknade, intervjuade bönder och fotograferade. Resultatet blev reportageboken Bland franska bönder.
Paris – Infernoåren
”det moderna Babylon, alltid lika skön, lika lockande, lika frånstötande”
Infernoåren i Paris 1894-96 är kanske den mest legendomspunna perioden i Strindberg liv.
Efter framgångar med Fröken Julie på Antoines Théâtre Libre 1893 och sedan han fått en fransk förläggare flyttade Strindberg i augusti 1894 till Paris för att göra sig en framtid som dramatiker, journalist och målare. Till en början bosatte han sig i Versaille. I december samma år spelades Fadren på Lugne-Poës Théâtre de l’Œuvre. Under 1895 sysslade Strindberg huvudsakligen med kemiska experiment, säkerligen uppmuntrad av den respekt med vilken hans teorier och förehavanden omtalades i pressen. I flera tidningar omtalades Strindberg som ”Le grand chimiste Suèdois”. Trots framgångarna levde han i en ekonomisk misär. De många kemiska experimenten, inte minst med svavel, påverkade hans hälsa. Under ett par veckor vårdades han på St Louissjukhuset för sina blödande händer. Efter sjukhusvistelsen hyrde han en pension i närheten av Luxembourgträdgården. 1896 genomgår Strindberg en serie psykiska och religiösa kriser. Hôtel Orfila på rue d’Assas, dit han flyttade i februari, blev platsen för många av de ockulta upplevelser som han återger i Inferno. Här började han föra den Ockulta dagboken. I juli lämnade han brådstörtat Paris.
Strindberg återkom till Paris i augusti 1897. Under 1898 skrev han dramatik efter sex års uppehåll, vandringsdramat Till Damaskus.
Det Paris vi möter i Strindbergs roman Inferno har inte mycket gemensamt La Belle Epoque. Författaren frammanar snarast en allvarlig, klosterlik medeltidsstämning fylld av varsel och förebud. Staden beskrivs också som ett modernt Babylon.
© Erik Höök, Strindbergsmuseet
